Efter en längre semester i norge är jag nu tillbaka i Sverige...

Jag har insett att det inte bara är i Sverige saker och ting kan framstå som "unfair" .

att allt kostar dubbelt så mkt kanske man inte kan ha som ett argument eftersom de har me valutan o göra men saker som att gamla inte har råd att flytta till bottenplan, tänk er själva att ni står utanför eran lägenhet när ni är gamla och inte kan gå ner för trappan. INTE SÅ ROLIGT!

Sen har vi de att norska barn tar med sig mat till skolan, o tkr att vi har bra skolmat i Sverige fast den eg är helt näringslös...då e de nått som e fel. personligen tkr jag att NORGE HAR DET BRA när det gäller mat.

Finns massa mer som jag skulle kunna skriva om men de får bli en annan gång.

Idag har det vart en lång & jobbig dag med ett avgörande högskoleprov, fortfarande tvekandes på om jag är den jag tror & om jag vill det jag tror....lite skrämmande att komma ut till verkligheten tvekandes men de hör väl till livet de också antar jag.

åker om några dagar vilket innebär att jag inte kommer skriva, känns bra & få ta en paus från allt som händer runt omkring mig nu...behöver det så jag kan tänka på vad som är viktigt i mitt liv, har tappat bort mig själv bland en massa arbete tror jag... HOPPAS att jag hittar tillbaka igen.

Den senaste tiden har jag börjat tvivla på mig själv, jag vet inte längre om jag ska plugga vidare till lärare. Mitt PA är att vara hjälplärare för 2orna på min skola...o de e ju kul bara de att man når inte fram till hälften av dem eftersom de inte bryr sig. Kommer det vara så med yngre barn också eller inte?

Jag är i vanliga fall säker i mig själv men nu vet jag inte riktigt om jag pluggar mot rätt väg.

Tänker inte låta mig själv ge upp!!!

Hur kommer det säg att man fortfarande blir behandlad som ett barn trots att man är 18 och kämpar som bara den för att sätta sig in i saker och försöker förstå allt. Jag är trött på orättvisan och synen på ungdomar som finns här i samhället.

Trots allt dåligt som händer finns det de som faktiskt de som försöker framstå som normal och kämpar för att nå sina mål...det är jag, den som aldrig ger upp, får panik ibland, blir sur när jag inte lyckas och vill att rättvisa ska existera!